Sylvia M. Historia

I began learning German at the age of five after I saw the film "Heidi", which made a very strong impression on me both in terms of content and language. Also, my cousin became a private tutor. What she learned in school, I also learned - right or wrong. I specifically remember that we went singing through the village. The song was "Ein Männlein steht im Walde". When I started school myself in the '50s, I was lucky enough to get a skilled and enthusiastic teacher, who also organized a month-long trip to Austria. We studied, traveled around the country and hung out with the young people in the village and improved our German. After that, started his university studies at the German department, which under the legendary Professor Korlén was full of life and activity - not to mention the Germanistenverein, where we students and teachers could socialize in pleasant ways. I eventually became a Swedish and (of course) German high-school teacher. Unfortunately, I soon switched to other areas of activity - which is a shame because I love being a teacher. The years passed, and for a long time, I had no contact with German speakers. But when the children had flown out of the nest, we started going to Austria regularly again. In Vienna, we visited the Musikverein, the opera and the Volksteater, as well as many art museums, etc, not to mention cafes, restaurants, lakes, the Alps and Viennese people. To reconnect with the language (which had become oh so rusty) I started reading books and magazines and along the way, I discovered Wunderbla and signed up. I have never regretted it. The course was pedagogically very elaborate and covered basic vocabulary and grammar rules to perfection. But what made the most impression on me was the varied and light-hearted content with great illustrations. Just enough grammar and vocabulary to keep you focused! Also, the fact that we get to repeat and review our mistakes is highly effective in language learning. Thanks to Wunderbla, a whole new world suddenly opened up for me, a world I didn't know about. During my studies, there were no computers, no Internet, no Facebook, no mobile phones, no vulgar language, etc. Thanks to Wunderbla, I get to combine practicality with pleasure! (SV) Mina tyskstudier började vid fem års ålder efter det att jag sett filmen "Heidi schweizerflickan", som gjort ett gjort ett mycket starkt intryck på mig inte bara innehållsligt och miljömässigt utan även språkligt. Med eller mot sin vilja fick min kusin agera privatlärare. Det hon lärde sig i skolan, det lärde jag mig också -rätt eller fel. Jag minns särskilt att vi gick sjungande för full hals genom byn. Sången var "Ein Männlein steht im Walde". När jag sedan själv började läroverket på 50-talet fick jag en skicklig och entusiastisk lärare, som också organiserade en månadslång resa till Österrike. Vi studerade, reste runt i landet och umgicks med ungdomarna i byn och förkovrade oss en hel del i tyska. Därefter vidtog universitetsstudier vid tyska institutionen som under den legendariske professor Korlén sjöd av liv och verksamhetslusta - för att inte tala om Germanistenverein där vi studenter och lärare kunde umgås under trivsamma former. Jag blev så småningom gymnasielärare i svenska och (givetvis) tyska. Tyvärr gick jag ganska snart över till andra verksamhetsområden. Tyvärr för jag trivdes väldigt bra som lärare. Åren gick och jag hade under lång tid ingen kontakt vare sig med tyskspråkiga eller tyska. Men när barnen hade flugit ur boet började vi åter att regelbundet åka till Österrike. I Wien fanns ju Musikverein, operan och Volksteater, massor med konstmuséer, arkitektur, Jugend mm mm. Kaféer, restauranger, sjöar, alper för att inte förglömma wienarna. För att återknyta kontakten med språket (jag hade ju blivit ack så ringrostig) började jag läsa böcker och tidningar och på den vägen upptäckte jag Wunderbla och anmälde mig direkt till en kurs. Det har jag aldrig ångrat. Kursen var pedagogiskt mycket genomarbetad och täckte gott och väl basförrådet v g grammatik och ordförråd. Men det som gjorde mest intryck på mig var det varierande och lättsamma innehållet med de trevliga illustrationerna. Lagom mycket grammatik och ordförråd för att man skulle kunna hålla fokus och så roligt presenterat. Inte heller hade man försummat repetitionens betydelse för inlärningen. Hade jag lärt mig något under kursens gång. Var lugn för det. Här öppnade sig plötsligt en helt ny värld för mig som jag inte hade ägnat en tanke. Under min studietid fanns inte datorer, internet, Face book, mobiltelefoner, klimattänk, ungdomsspråk, vulgärspråk mm. Man må ju skämmas, när man tänker på, att man har gått omkring och intet ont anande pratat som Goethe, Schiller och kompani. Så jag har på ett bra sätt förenat nytta med nöje. Tack Wunderbla!